Sorg – ett laddat ord. Något som vi är rädda att drabbas av men som vi innerst inne vet är en del av livet och därmed oundvikligt.
Med varje stor förändring, alltid när vi förlorar en trygghet, vår grund att stå på, så känner vi sorg.

Sorg kan därmed komma genom ett uppbrott, en skilsmässa, när du flyttar, förlorar ditt jobb, byter jobb eller tappar kontakt med en kompis.

Kanske känner du sorg för det som aldrig blev, eller det som inte är? Eller för det som du vet aldrig blir.

All sorg är individuell och det är bara du som kan känna vilka känslor som bor i din sorg och hur sorg känns för dig.

Kontakta mig för mer info om hur jag kan hjälpa dig i din sorg.

När jag var i min djupaste sorg gjorde det fysiskt ont.
Hela kroppen gjorde ont. Hjärtat värkte, benen värkte, allt gjorde ont.

Sorgen gick i vågor, inombords kändes det som ett stormande hav. Vågorna slog emot mig likt en tsunami av känslor. Jag slogs omkull, om och om igen och det kändes som att jag skulle drunkna i mitt känslohav.

Jag var rädd, förtvivlad, otrygg, stressad, ledsen, arg, vilsen och tom.

Jag kunde inte tänka klart, jag kände inte igen mig själv.

Jag kände en stor längtan till att få lägga mig en stund, ett stort behov av sömn och vila – återhämtning.

Samtidigt gick min kropp på högvarv och jag kunde omöjligt slappna av.

Jag var tvungen att ta en sekund i taget, en minut i taget.

Sorgen kändes tyngre än tyngst och jag visste inte hur jag skulle bära, eller orka, bära den. Även om vi var många som sörjde, många som fanns runtomkring mig och stöttade mig så kände jag mig ensam i min sorg. Kanske just för att min sorg var min och allas våra sorger såg olika ut.

Jag stod ensam med ansvaret att bära min sorg och livet efter dig.
/ Frida


kontakta mig för mer info om hur jag kan hjälpa dig i din sorg.