“Jag vet inte vad jag ska säga…”

“Jag vet inte vad jag skall säga” är det många som tänker när de har någon i sin närhet som hamnat i djup sorg. Många kan känna att ansvaret att ”fixa” den sörjande ligger hos dem, vilket i sig kan kännas övermäktigt och därmed är det bättre fly än illa fäkta. 

När någon går igenom en djup sorg så påverkas oftast många runtomkring, särskilt de som står en nära. Sorgen skakar om bilden av “det vanliga”, det som skall vara som det är. Tryggheten har skakats om och någon annans sorg kan trigga egna sorger som ligger lagrade i kroppen. Om du bär på obearbetade sorger kan dessa lätt triggas och det kan vara svårt att känna att du står stadigt när du skall möta någon i svår sorg. 

Påminn dig då om att: Du behöver inte laga den som sörjer, du behöver inte känna att du skall rädda den från det den går igenom. Det räcker att du finns där. Att du lyssnar. Att du frågar. Att du står kvar genom de känslostormar som kan komma. Att du lyssnar igen. Frågar. Våga ställa raka, konkreta frågor och lyssna. Visa att du står kvar. Att du lyssnar.

"Hör av dig om du behöver något" är något som jag fick höra många gånger men som inte hjälpte mig i min sorg.

I min djupaste sorg hade jag svårt att formulera eller ens veta vad jag behövde. Däremot det som hjälpte var konkreta frågor som: Vill du att jag lagar mat? Skall jag vara barnvakt så du får vila? Vill du ha sällskap? Vill du ha skjuts? Vill du prata?